Krönika 2 från Rune Larsson

Visst kan du!

 

Lidingö Ultra?  Fem mil?  Springer jag så långt kommer jag väl att vara sliten till Stockholm Maraton.  Det är ju bara fyra veckor mellan loppen.

Sliten? Nej jag tror inte det.  
Men jag har ju varit helt slut när jag kommit i mål efter maratonlopp.  Då skulle jag inte orka ta ett enda steg.  Hur ska jag då kunna springa nästan åtta kilometer till?  I kuperad terräng, dessutom.  Abborrbacken två gånger! 

Det var inte första gången jag hade ett liknande resonemang med en löpare.  Reaktionen kan ibland bli sådan när jag föreslår för någon att han eller hon ska prova ett ultradistanslopp och att just Lidingö Ultramarathon skulle passa bra.

Loppet är naturligtvis en riktig utmaning.  Fem mil är fem mil – inget snack om den saken.  Men det är fem mil som sliter mindre på kroppen än vad man kan tro om man bara ser till distansen.  Detta med att man är helt slut och inte kan ta ett steg till efter ett maratonlopp beror på att man inte siktade längre än så.  Att gå i mål efter 42,2 kilometer kändes faktiskt så även för mig när jag var mitt uppe i min ultrakarriär och kunde springa 250-kilometerslopp.  Vi människor fungerar på det viset.  Vi blir det vi siktar på att bli.  I detta fall siktade jag på att bli en löpare som fullföljde ett maratonlopp.  Om jag siktat på att springa 50 kilometer skulle krafterna ha räckt till det också, men det kanske hade känts som att det inte funnits några reserver kvar till den 51:a kilometern.

Detta att Lidingö Ultramarathon går på småkuperade stigar kan tyckas som jobbigt, men faktum är att alla dessa backar skonar kroppen.  Musklerna byter ständigt arbetsmönster, till skillnad från när man springer ett maratonlopp på en flack asfaltsväg.  Traillöpare och de som håller på med bergslöpning, som Emelie Forsberg till exempel, kan tävla och prestera bra i 25 stenhårda lopp på en säsong.  Vissa av de loppen är dessutom rejält långa.  En maratonlöpare kanske bara kan vara på topp i tre lopp per år.  Detta beror inte på att maratonlöpare är vekare i kroppen och har sämre återhämtningsförmåga än traillöparna.  Det beror på att det monotona muskelarbetet och den kontinuerligt jämnhårda belastningen kostar mera på kroppen än vad ett traillopp av samma längd skulle ha gjort.  Även om man springer Lidingö Ultramarathon på toppen av sin förmåga kommer man att återhämta sig snabbt.

Resonemanget med löparen som tvivlade på att han skulle hinna återhämta sig till Stockholm Marathon om han sprang Lidingö Ultramarathon kunde ha fortsatt så här:

Alltså, jag tror inte att du kommer att bli sliten av att springa loppet, trots att det är så långt.  Tvärt om kommer du att få dig en rejäl genomkörare som gör dig stark.  Och du kommer att få nya referensramar till hur långt ett maratonlopp är.  Du har allt att vinna på att utmana dig själv att springa de fem milen på Lidingö.  På köpet kan du också få en fantastisk naturupplevelse av att löpa fram i skogen när löven börjar slå ut i början av maj.

 

Hälsningar

Rune Larsson

 

Partners
Gilla oss på Facebook
Fråga dietisten