1970-talet

1970-talet
1970-talet

1970

Åter svensk seger – premiär för Lilla Lidingöloppet

När Ingvald Midelf, 28, från IF Linden i Farsta kom till starten på Koltorps gärde hade han nästan idel segrar bakom sig i höstens terränglopp.

På sista milen var han riktigt stark och hakade av det sista motståndarna i Abborrbacken 5 km från mål och vann med sexton sekunder på 1.45.00. Därmed blev han fjärde svensk att vinna Lidingöloppet. Bland de fullföljande fanns 35-årige Malte Andersson från Kristinehamn som var blind och sprang tillsammans med ledsagaren Ingvar Högström. I damklassen upprepade Siv Larsson sin seger och förbättrade banrekordet till 1.02.31.

Nytt var Lilla Lidingöloppet som genomfördes helgen före stora loppet med fyrahundra fullföljande barn och ungdomar i åtta klasser, 8–15 år.

Efter att Idrottsbladet varit medarrangör de första åren tog Dagens Nyheter över den rollen 1970. Det blev ett långt och bra samarbete som varade till 1981. Det var också DN som tog fram den första logotypen, de tre L:en.

 

1971

Finska dominansen inleddes

Finska löpare upptäckte efter hand Lidingöloppet och efter Helsingfors-klubben Viipurin Urheilijats lagseger 1970 kom påföljande år första individuella segern. Det var hinderspecialisten Tapio Kantanen som efter hård kamp med landsmannen Hannu Partanen och Bengt Nåjde avgjorde strax före ankomsten till Grönsta och vann med elva sekunder på 1.41.45. Nåjde gjort sitt dittills bästa lopp genom att bli trea på 1.42.02 men den blåvita dominansen var slående med sex av de åtta första från vårt östra grannland.

Det allra första spurtpriset blev verklighet i form av en yxa tack vare de boende på Yxvägen efter 9 km. Initiativtagare var Werner Söderman som också skötte tryck och strykning (!) av nummerlapparna. Dessa samlades in och återanvändes efter loppet och behövde då strykas vilket Werner och hans fru skötte och sedan lämnade en lista på vilka nummer som saknades.

”Delsbostintan” Eva Olsson var en av flera skidåkare i damklassen och visade sig vara helt överlägsen på de 16 km. Hon sololöpte sista milen och vann med två minuter på rekordtiden 62.13. Skidkollegan Meeri Bodelid var tvåa medan ungerska världsstjärnan i orientering Sarolta Monspart kom först på fjärde plats.

Efter att juniorerna två år tidigare fått sitt eget lopp infördes 1972 den första veteranklassen, en 50-årsklass på 15,8 km. 116 löpare kom till start och första vinnaren blev Roland Tjärnström från Skellefteå på 1.01.00.  

Trots regn hela natten före loppet med tung bana som följd slogs en mängd rekord. Den nya Lidingöbron gjorde att köerna till ön minskade.

 

1972

Finland och åter Finland

Den finska dominansen fortsatte och det blev blåvita segrar i både herr- och damklassen och på tremilen kom 27 av de 50 första från vårt östra grannland. På sista milen handlade det om tre finländare och en svensk i form av stjärnskottet Göran Högberg från Brännans IF i Härnösand. Denne fick släppa definitivt i Abborrbacken så det slutade med en finsk trippel med Reino Paukkonen som vinnare på banrekordet 1.40.51.

Hannu Partanen kom tvåa för andra året i rad slagen med en minut på en tre sekunder långsammare tid än 1971 och tappade alltså en sekund per mil. Högberg blev trea på 1.42.10 trots att han besvärades av håll mellan 8:e och 23:e kilometern vilket släppte sedan han tagit upp en sten och tryckt den hårt i handen.

För första gången blev det finsk seger i damklassen tack vare 23-åriga Irja Pettinen som i sitt tredje försök på sträckan nådde ända fram. Bästa svenska blev Mälarhöjdens Siv Jansson på andra plats.

1972 innebar också starten för En Svensk Klassiker – samarbetet mellan Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Till tråkigheterna hörde ett sabotage när någon snittslade om banan mellan 26:e och 28:e kilometern vilket dock upptäcktes i tid.   

 

1973

Ny seger för Paukkonen

Fjolårsvinnaren Reino Paukkonen kom tillbaka och vann i stor stil på rekordtiden 1.38.21 efter att mer eller mindre varit i ledning från start till mål. Därmed blev han den förste att vinna loppet två gånger och att underskrida 1.40. Göran Högberg blev bäste svensk på tredje plats, en bättre än året före, och noterade 1.41.24.

I damklassen blev det svensk seger genom Inger Knutsson från Nynäshamn som med 57.19 blev första kvinna under timmen på de 15,8 kilometerna. Segermarginalen var 1,5 minut till finskan Irja Pettinen med Pirjo Vihonen som trea och Meeri Bodelid fyra  

20-årige Bo Christer Bertilson från Duvbo IK vann juniorklassens 15,8 km för tredje året i rad efter placeringsraden 10-2-1-1-1 sedan 1969. Segermarginalen var 16 sekunder att jämföra med hela 2.16 året före.  

Andra söndagen i oktober var loppets placering i kalendern de första åtta åren men 1973 flyttades det till första helgen samtidigt som man gjorde plats för Lilla Lidingöloppet dagen före.  

 

1974

Svensk seger och rekorddeltagande i tionde loppet

Det stora löparintresset hade ännu inte brett ut sig över landet och fram till 1973 ökade antalet anmälda på 30 km bara med något hundratal per år. 1966 var 1169 anmälda och åtta år senare 1901. Men till tioårsjubiléet 1974 hände något.
– Antalet anmälda på tremilen ökade till 3752 vilket var dubbelt så många som året före. Det var början på joggingvågen som startade i USA. Efter 1974 ökade antalet anmälda markant och 1982 var vi uppe i 10.800, berättar Lars-Eric Dahlstedt.

Reino Paukkonen var tillbaka för att ta sin tredje raka seger men fick nöja sig med andra plats besegrad av Rolf Hesselvall som var lika överraskad som alla andra. Skador hade förstört sommaren för honom men i Lidingöloppet stämde det och trots att han och klubbkamraten i Enhörna, Max Holmnäs, drog hela vägen var Rolf starkast på slutet och vann med 46 sekunder på 1.42.00. Därmed blev han den andre att vinna loppet två gånger.

Det var bara tio grader varmt, blött och tungt vilket inte hindrade Irja Pettinen från att vinna damklassen för andra gången efter ledning från start till mål.

Loppets initiativtagare Sven Gärderud tackade för sig efter tio år och efterträddes av Lars-Eric Dahlstedt, också han en riktigt engagerad ledare i IFK Lidingö.    

 

1975

Bubblan sprack för Glans

Startfältet inför det elfte Lidingöloppet innehöll en rad namnkunniga löpare varav flera från Finland. Bland annat Reino Paukkonen, hinderspecialisten Tapio Kantanen och Vilho Paajanen där de två förstnämnda vunnit loppet tidigare och därmed kunde banan. Och visst blev det finsk seger men inte av någon av de nämnda.

Istället tog Jukka Toivola, 26, en både otippad och överlägsen seger på 1.40.10 och strålade av glädje när han fick lagerkransen av Marika Gullberg. Hinderspecialisten Dan Glans var uppe på andra plats tre kilometer från mål men då brast blåsorna under fötterna och han föll igenom till 56:e plats. Anledningen var för trånga skor.

Istället nådde Göran Högberg sin bästa placering genom att bli tvåa på 1.41.43 vilket var hans tredje topp-3-placering på fyra år. Bakom honom följde finländaren Håkan Spik och Paajanen följda av Owe Malmkvist, Bjarne Andersson och Göran Bengtsson som alla kom i mål på 1.43. 39 man tog sig under två timmar och 722 klarade medaljtiden 2.15.

På damsidan var Inger Knutsson tillbaka efter ett skadeår och tog sin andra seger i genom att med 58.02 slå orienteringsvärldsmästarinnan Sarolta Monspart med en minut.

 

 

1976

Grete Waitz första seger

1975 tackade Lidingöloppet nej till amerikanske maratonstjärnan Bill Rodgers som samma år vunnit Boston Marathon på världstiden 2.09. Han krävde ersättning men IFK Lidingö hade sina principer. Men 1976 blev det ändring på det och den förste att få resebidrag var världsrekordhållerskan på 3000 m, Grete Waitz från Norge.

Hon kom, sågs och segrade på ett sätt som verkligen gladde publiken. Efter ledning från start till mål och 54.39 var ny rekordtid. Inger Knutsson var skadad men var på plats och kunde bara imponeras av Grete. Bästa svenska blev Eva Gustafsson från Kil som upprepade sin andraplats från 1974.

Finländaren Max Holmnäs vann tremilen i sitt sjunde försök på 1.42.54 och gladdes också åt att hans tolv år yngre lillebror Per Owe dagen före segrade i Lilla Lidingöloppets 13-årsklass. Bäste svensk på tremilen blev överraskande Örjan Wallin från Hammarby.

Anmälningsavgiften höjdes med tio kronor till 45 vilket motsvarar 175 kr med 2014 års penningvärde. Det innebar ett överskott på 115.000 kr för IFK Lidingö, nästan dubbelt så mycket som året före. 

 

1977

20-årig junior kom från ingenstans

Vädret visade sig inte från sin bästa sida och på det bitvis hala underlaget var det en 55 kg lätt junior från Finland som bemästrade de 30 kilometerna bäst. Jouni Kortelainen blev en av Lidingöloppshistoriens mest oväntade vinnare efter att ha gått loss på sista milen tillsammans med landsmännen Jukka Toivola och Hannu Partanen och vann till slut med 20 sekunder på 1.42.18. Toivola var tvåa och Partanen trea och de följdes av Vilho Paajanen så det var finskt på de fyra första platserna.

Bäste svensk blev för andra året i rad Örjan Wallin som femma där hans 1.44.20 var en minut långsammare än året före. Övriga toppsvenskar var Gert Svensson, Enhörna, som var sjua på 1.44.42 och dennes klubbkamrat Göran Högberg som var nia på 1.45.21.

 Damklassen vanns i stor stil av Grete Waitz som förbättrade banrekordet med 1,5 minut till 53.05 trots det dåliga vädret. Hon vann med över sju minuter för Ann Sundström från IF Start i Örebro som blev bästa svenska.

Det tilltagande motionsintresset illustrerades av att antalet anmälda på tremilen ökade med omkring åttahundra för fjärde året i följd och uppgick till 5594.
 

1978

Svensk seger efter rysare

Efter fyra finska segrar på fem år var det 1978 äntligen dags för en svensk att vinna Lidingöloppet. Värmlänningen Lars Enqvist hade tidigare under året satte personligt rekord i maraton med 2.16.55 och i backarna på Lidingö hade han en dag då allt stämde.

Avslutningen blev riktigt spännande eftersom han hade sällskap av Vilho Paajanen och Göran Högberg som han spurtade ner till synes enkelt även om det bara skilde en sekund till finländaren.

Grete Waitz vann sin tredje raka seger och var ofattbara 9.29 minuter före tvåan. Det var nästan så att publiken undrade om övriga sprungit fel.

För första gången ordnade IFK Lidingö en sportmässa dagarna före loppet som ägde rum i Lidingö stadshus med en rad föredrag om bland annat näringsfysiologi och Idrottsskador. Antalet anmälda löpare på tremilen ökade för femte året i rad och uppgick till 5594 och hela evenemanget omsatte 750.000 kr. 

 

1979

Direktsändning och första norska herrsegern

Det har gjorts flera TV-sändningar i Lidingöloppet genom åren men aldrig någon så omfattande som den 1,5 timme långa direktsändningen vid 15-årsjubiléet som resulterade i en fantastisk marknadsföring av löpning. TV-sändningen gjorde att starttiden för kvinnliga 15 km-loppet till klockan nio på morgonen då det var nollgradigt ute. Detta eftersom TV-teamet ville ha fritt fram när de följde täten i form av Grete Waitz. Sven ”Plex” Pettersson var kommentator med Anders Gärderud som bisittare.

Efter en period med finsk dominans blev Öivind Dahl förste norrman att vinna loppet efter en övertygande insats. På Koltorps gärde kom fältet iväg tre sekunder för tidigt men någon återkallning var aldrig aktuellt eftersom det handlade om sjutusen löpare. Dahl var direkt med där framme och vann till slut med en knapp minut på rekordtiden 1.38.05. Tvåa var rutinerade Jukka Toivola och trea Jan Hagelbrand på tredje plats som med 1.39.18 noterade den dittills bästa tiden.

Fyra svenskar placerade sig bland de tio bästa. Mölndals Mats Erixon var sexa på 1.42.19, Enhörnas Hasse Nilsson nia på 1.43.07 och Hammarbys Örjan Wallin tia på 1.43.25.  

1979 innebar premiär för Lidingöjoggen 4 km med start på Canadaängen där en av deltagarna var Anatole Bolin född 1893. Den 86-årige gentlemannen satte 1918 världsrekord på 1000 m med 2.29,1 och blev den andre löparen född på 1800-talet att delta i Lidingöloppet. Den förste var Fritz Schreiber, Örebro AIK, född 1894, som under flera år hade åldersrekorden för 73-, 74- respektive 75-åringar och bland annat noterade 3.06 på 30 km som 75-åring.

Vidare till 1980

Lidingöloppets arrangemang