Spurt hela vägen in med en Enqvistare först

Det fjortonde Lidingöloppet slutade med en tre-manna-spurt ända in under målskynket och snabbast var en 33-årige kranförare från Värmland.

Lars Enqvist var etablerad i den svenska långdistanseliten och hade 1978 satt personliga rekord på 5000, 10 000 och maraton där hans 2.16.55 var den näst bästa svenska noteringen genom tiderna. I Lidingöloppet hade han som bäst en niondeplats från 1972 års lopp men den där oktoberdagen 1978 stämde allt. Redan på den första milen var han loss med femtio meter men hade inga problem att följa på slutet efter att klungan fångat inom honom.

– Jag kände hela loppet att jag hade marginal. Kroppen var lätt och fin och jag började tro på seger ända tills Göran Högberg arbetade sig ifatt på sista milen. Honom var jag mer rädd för än finländaren Vilho Paajanen som också var med, berättar Lars. 

 

I ledning från start till mål

Det var klarblå himmel, varmt och skönt när de sjutusen löparna drog iväg från Koltorps gärde. Lars fick tidigt en lucka men var upphunnen av Paajanen vid Fågelöudde efter halva loppet. Senare kom även Göran Högberg ikapp men drabbades av håll och fick släppa tre kilometer från mål men kom åter ikapp.

De tre kom ut på Grönsta gärde sida vid sida och något liknande hade publiken aldrig upplevt tidigare – en spurtstrid hela vägen in i mål!

Lars sprang ifrån både finländaren och Göran och vann med en sekund på 1.41.03 med Paajanen tvåa.

– Det var det roligaste lopp jag varit med om! Så mycket folk som tittade på och så härligt att vara starkast i spurten! säger Lars som året före blev svensk mästare i maraton och en månad före Lidingöloppet var med i EM i Prag där han bröt maratonloppet.

Han fortsatte ytterligare två år som elitlöpare och rankar Lidingöloppssegern som sin klart främsta merit i karriären.