-Ja, jag är mitt i sorgebearbetningen från 24-timmars där jag tvingades bryta ungefär halvvägs på grund av sjukdom. Ett nödvändigt, men såklart jobbigt beslut. VM har varit huvudmålet sedan EM i Verona förra året så det var många timmar, uppoffringar och energi som rann ut i sanden i den stunden. Det känns tomt, och som ett lite ovärdigt slut på en säsong som annars varit min absolut bästa hittills. Jag väljer att blicka framåt stärkt av det fantastiskt fina stöd som kommit från laget, vänner, bekanta och mer eller mindre okända. Ultralöpning fortsätter vara en fin familj, i med- och motgång.
Sen fortsätter jag att vara förundrad över hur IT-killen med kassa knän faktiskt för en stund får vara bäst i Sverige, så jag är tacksam för resan och för allt löpningen gett mig och låter mig uppleva längst vägen.
Att springa ett så långa lopp som du gör kräver sin uppladdning. Hur har såg din uppladdning ut inför VM till exempel?
Uppladdningen inför VM var en lång uppbyggnadsperiod från SM i April och fram till Big Dog's Backyard i Oktober. De 69 varven/462km på Big’s blev som ett sista "långpass" en månad innan VM. Perioden mellan Big's och Taipei blev sedan lite av en kamp mot klockan då jag blev sjuk på hemresan från USA. Men jag gjorde en långsam upptrappning på några veckor upp till vanlig löpvolym, vilket avslutades med en ganska normal träningsvecka med lite lugnare volym och några styrkepass.
Normalt så brukar jag rulla mitt vanliga schema med 5-6 löpdagar och ungefär 4 styrkepass fram tills ungefär 10 dar innan stora lopp och därifrån klipper jag först styrkan och drar sedan ned volymen sista veckan, ofta med löpvila 1-2 dagar innan start.
Finns det något specifikt ögonblick eller händelse som motiverade dig att bli en ultralöpare?
Det var en lång rad märkliga och turliga sammanträffande som ledde till att jag startade min första ultra TEC100, 2011. Men stunden som förvandlade mig från någon som försökte genomföra ett 100-miles lopp till någon som visste att, även om jag inte hade talang för sporten, det var den plats jag skulle vara på är väldigt tydlig. Det var när jag passerade ungefär 12mil, jag står ute i skogen i Täby, med "bara" ett marathon kvar, lika långt som den längsta sträckan jag innan jag startade loppet någonsin sprungit. Jag vet på något sätt att jag kommer gå i mål, men framför allt så känner jag ett enormt lugn inombords. För första gången i mitt då 30åriga liv så är min annars ganska fladdriga och överaktiva hjärna helt lugn. Från ett ständigt brusande inre så är det nu kav sjö i själen. Jag vet att jag måste tillbaka hit, för vad det gör med mig och för resan och äventyret. För vad jag kan lära mig om mig själv.
Sedan den stunden har jag fortsatt springa, för vad det gör med mig, och fortsatt söka efter insikter om mig själv och vem jag är och blir där ute när milen nöter ner alla sköldar, energin tryter och jag tvingas möta den jag verkligen är.
Vilka tre tips vill du ge till dem som planerar att genomföra ett ultralopp för första gången?
Låt det ta tid och ta tillvara på resan. Du springer ett marathon, men en ultra handlar om att inte stanna - gå tidigt, gå ofta men håll dig alltid i rörelse.
Ultra handlar alltså om mer än att springa, energi kommer vara centralt, bli vän med din mage och utforska vilken energi som fungerar för dig, ju mer du kan få i dig ju enklare och bekvämare kommer äventyret att bli.
Du springer ju inte bara Ultra utan deltog faktiskt i TCS Lidingöloppet 30 km i år. Nästa år kommer det bli en exklusiv chans att delta i vår nya jubileumslopp 60k där du springer 5k på fredagen, 15k + 30k på lördagen och 10k på söndagen. Ser vi dig på startlinjen och antar utmaningen?
Givet! Tankarna direkt efter årets målgång på Lidingöloppet (mitt första) var att det här måste gå att göra mycket bättre, att arrangemanget och stämningen verkligen var helt fantastiskt och att även om detta är långt utanför min bekvämlighetszon så var det en fantastisk upplevelse. Så jag hoppas verkligen kunna vara del av att fira jubileum och då göra det så mycket som möjligt!
Till sist; är det något annat du vill lägga till om Lidingöloppet och/eller Ultralöpning?
Jag vill tacka Lidingöloppet för att jag fick chansen att utmana mig på en ny arena och dela spår med så många inspirerande löpare, och hoppas möta många av dem ute på någon ultra i framtiden. Ultralöpning kan verka lite stolligt men präglas av upptäckarlust, nyfikenhet och gemenskap - den som kan pusha sig igenom ett Lidingölopp har goda möjligheter att ta sig an en ultradistans. Det handlar bara om att vänja sig vid ett annat mindset och att initialt se det hela mer som en övning i att lösa uppgiften och komma i mål snarare än att jaga tider. Det är annorlunda, och ett fantastiskt sätt att lära känna sig själv. Prova!
