Dalmasen Karl-Åke Asph tävlade för IFK Mora och var i första hand skidåkare men elitmässig också i långdistanslöpning och orientering. Vid sidan av OS-guldet i skidstafetten i Innsbruck 1964 hade han som bäst varit sjua i Lidingöloppet och hade flera SM-guld i lag både i skidor och terränglöpning.
Efter att ha legat tvåa långt in på sista milen i premiärloppet 1965 bröt han och blev påföljande år åtta på 1.52 sedan ett skosnöre brustit och han fått ”remma om”. Men 1967 kom den efterlängtade segern som blev den största individuella i hans karriär.
Förhållandena var riktigt tuffa med regn loppet igenom och bland motståndarna fanns Asphs klubbkamrat Bjarne Andersson, som gjorde sitt första Lidingölopp, och Nedo Farcic från Västerås som helgen före vunnit Kosice Marathon.
Allt avgjordes på Grönsta gärde
Trion bildade tillsammans med sydafrikanen Chris Wade tätgrupp där den sistnämnde var dragvilligast. Men efter 26 kilometer hängdes Wade av och det blev en jämn kamp om segern mellan två skidåkare och en friidrottare.
När löparna kom ut ur skogen med bara upploppet kvar hade Bjarne släppt men Karl-Åke och Nedo var sida vid sida. Den förstnämnde fick ett litet övertag och Nedo försökte gång på gång ta sig förbi utan att lyckas och gav till sist upp. Därmed blev Karl-Åke andre svensk att vinna Lidingöloppet. Med 1.50.44 hade han sju sekunder till godo på tvåan Nedo som så när blev upphunnen av Bjarne Andersson.
Karl-Åke utbildade sig senare till idrottslärare vid GIH i Stockholm och arbetade som idrottslärare hemma i Mora hela sitt yrkesliv. Han hade också talang som hantverkare och har byggt flera hus på egen hand i Orsatrakten där han är bosatt.
