På 1960-talet var det populärt att springa långt bland elitlöpare och det gjorde flera i IFK Lidingö. En av dem var Berndt Ekström, 25, och när han kom hem efter träningen den 20 maj 1965 så var det för att fira sin pappa Sven ”Farfar” Ekström som fyllde 50 år!
– Sven Gärderud var där och berättade om planerna för Lidingöloppet och både jag och pappa tyckte det lät spännande, säger Berndt.
Det blev ett givet höstmål och efter att ha satt personligt rekord på 10 000 m med 30.55 under sommaren var Berndt i bra form när det var dags den andra söndagen i oktober.
– Jag kunde banan utan och innan, speciellt de två sista milen som var nästan identiska med en av mina träningsrundor. Vi sprang ofta två-tre mil på träning så jag trodde nog att jag skulle ha en bra chans, säger Berndt.
Det var bara 5-6 grader, blött och riktigt tuffa förhållanden men Berndt trivdes utmärkt.
– Jag var den ende som sprang i spikskor och det hade jag stor nytta av för det var riktigt lerigt på sina ställen. Eive Wedin, elitlöpare från Sandviken, sprang som vanligt i sina blå gymnastikskor och åkte kana i leran strax före kyrkogården och surfade i praktiken nerför backen!
Avgörandet kom före Abborrbacken
Berndt var med längst fram hela loppet och avgörandet kom fem kilometer från mål då han bara hade sällskap av skidåkaren Karl-Åke Asph som 1964 tagit OS-guld i stafett tillsammans med Sixten Jernberg, Assar Rönnlund och Janne Stefansson.
Trehundra meter före Abborrbacken vid Rödstugan vek banan av från dagens sträckning och upp i skogen och passerade över ett flatberg där det var riktigt brant.
– Det var lerigt och så brant att man fick använda händerna för att ta sig upp. Jag visste att Asph hade lätt för att bryta om det tog emot så i backen sa jag åt honom: ”Bryt, för tusan, bryt bara!” Och han bröt. Det var kanske lite fult av mig men så gick det till, berättar Berndt.
Han vann till slut på 1.52.21 och var en dryg minut före Sven Näslund från Matteuspojkarna.
”Plex” Pettersson intervjuade
Några minuter efter målgången blev Berndt intervjuad i TV av sedermera legendariske sportjournalisten Sven ”Plex” Pettersson som själv bodde på Lidingö. Då kommer Sven ”Farfar” Ekström i mål och går fram och gratulerar sonen mitt under intervjun!
Sven hade 2.12 vilket var bra för en 50-åring och både han och Berndt kom att springa många Lidingölopp. Ekström förbättrade sin tid till 1.47.27 1969 men blev aldrig bättre än åtta (1967) medan Sven som bäst gjorde 2.01.47 1970. En fantastisk tid av en 55-åring och han vann senare 60-årsklassen över 10 km både 1975 och 1976.
Berndt flyttade till Ludvika redan som aktiv där han blev kvar men kom ofta och tittade på Lidingöloppet. Så sent som 2013 var han på plats då hans barnbarn sprang Lilla Lidingöloppet.
