Han lämnade övriga bakom sig halvvägs vid Fågelöudde och sololöpte in till lysande 1.37.42 och underskred därmed landsmannen Öivind Dahls rekord från året före med 23 sekunder. Det blev norskt även på tredje plats genom Inge Simonsen medan Tommy Persson var bäste svensk som trea 1.39.13, fem sekunder under Jan Hagelbrands tidigare bästa svenska tid.
I damloppet gjorde Grete Waitz enligt sin tränare och make Jack ett av sina bästa lopp i karriären då hon förbättrade sitt eget rekord med nästan en minut till 51.03 på den 15,2 km långa banan.
Antalet anmälda på tremilen var 8652 vilket gjorde att startgrupper användes för första gången. Tvåtusen löpare släpptes iväg i 5-minutersintervaller vilket innebar mindre stress på startgärdet och att löparna hann sprida ut sig bättre längs banan.
1981
Brittiskt väder och brittisk seger
Vädret i 1981 års lopp var bland det värsta i loppets historia och i lervällingen på Grönsta gärde tappade flera löpare en sko när de kryssade fram mot det hägrande målet. Britten John Graham var van vid dåligt väder och satte direkt upp en fart som bara norrmannen Stig Roar Husby vågade följa i. Han hängde med ända till slutkilometern då Graham fick en liten lucka och vann med sju sekunder på 1.40.56.
21-årige Hans Segerfeldt vann året före juniorklassen och blev nu bäste svensk på fjärde plats med 1.41.30. Evigt unge Bjarne Andersson från Mora kom 41 år gammal in som nummer fjorton på 1.44.50, bara 1.20 långsammare än då han var trea fjorton år tidigare.
Bland skidåkarna noterar man Örjan Blomquist, IFK Lidingö, 16:e, Hans Persson, Åsarna IK (som tre år senare vann Vasaloppet), 21:a, och klubbkamraten och OS-guldmedaljören Thomas Wassberg 89:a.
Grete Waitz vann damklassen för sjätte året i rad och tvåa var landsmaninnan Ingrid Kristiansen nästan två minuter efter. Bästa svenska var Karoline Nemetz från Råby-Rekarne som trots vädret noterade den bästa svenska tiden som trea på 56.55.
1982
Rekordår och Norge, Norge, Norge
För nionde året i följd blev det rekord i antal fullföljande på tremilen då 10.810 löpare sprang under målportalen på Grönsta gärde. Men ingen kunde tro att det skulle dröja 29 år innan den siffran överträffades.
Den norska dominansen fortsatte och i det kvinnliga loppet noterade Grete Waitz ännu en seger och precis som året före med Ingrid Kristiansen som tvåa. På herrarnas 30 km såg Mats Erixon ett tag ut som en vinnare men på den sista tuffa milen var 23-årige norrmannen Jarl Gaute Aase starkast och vann på 1.38.23 med Mats som fyra på 1.40.01.
Antalet fullföljande på tremilen ökade för nionde året i följd och efter att 1981 ha noterats i Guinness Rekordbok blev det nya rekordsiffror 1982 med 11.763 startande och 10.810 fullföljande. Men ingen kunde väl tro att det skulle dröja 29 år innan de siffrorna överträffades i Lidingöloppet.
1983
”Seiern er vår”
Tre av de fyra föregående årens vinnare på tremilen var på plats och de var alla norrmän. Öivind Dahl stred om segern med britten Bob Treadwell och lyckades avgöra i utförslöpningen de sista femhundra meterna. Med 1.39.34 vann han med sju sekunder och blev loppets tredje dubbelvinnare. Danskarna Svend-Erik Kristensen och John Skovbjerg kom in som trea-fyra följda av Enhörnas Matts Jansson som blev bäste svensk på 1.41.00.
Grete Waitz uppmärksammades dagen före loppet då hon fyllde 30 år. Det firade hon med en klar seger dagen efter trots att hon slog av lite på farten på slutet på grund av en hälsena som ömmade lite. Nöjd var också hennes bror Jan som noterade 1.48.25 på tremilen vilket räckte till 70:e plats.
Det var det lugnaste trafikåret dittills på ön trots att befolkningen på tävlingsdagen nästan fördubblades – från 37.000 till 80.000. Den sammanlagda vinsten för IFK Lidingö blev en miljon kronor vilket kan jämföras med 10.000 kr 1965.
1984
Sämsta vädret i loppets historia
Under september föll över 100 mm regn vilket gjorde att framför allt gräsytorna blev väldigt blöta och lervällingen på målgärdet var decimetertjockt. Detta trots att brandkåren gjorde länspumpning från en grävd grop till det stora utfallsdiket.
När Knut Kvalheim vann 1980 hävdade han att han var motionär och det var inte någon etikett han ville ändra när han upprepade triumfen i lervällingen fyra år senare. 34 år gammal var han starkare än någonsin och vann med 1,5 minut på 1.38.43 före Mats Erixon. En prestation som måste värderas högre än Kvalheims banrekord på 1.37.51 från 1980 som gjordes i betydligt bättre förhållanden.
I damklassen blev det 20:e Lidingöloppet helt odramatiskt tack vare Grete Waitz även om segermarginalen aldrig varit mindre än de 1.21 det nu blev till Ingrid Kristiansen.
1985
Erixon bara 19 sekunder från seger
Den vädermässiga kontrasten till föregående års lopp var i det närmaste total med sol och fast underlag och det märktes också på toppbredden med 29 man under 1.45 och 320 under två timmar.
I Grönstabacken efter två mil hade Jarl Gaute Aase och Mats Erixon hunnit ikapp den dittills ledande britten Kevin Foster som knäcktes av backen. Mats trodde själv på seger på slutmilen men norrmannen var starkare och vann med 19 sekunder på 1.38.25. Därmed blev det norsk seger för sjätte gången på sju år och Aase blev tredje norrman i rad att vinna loppet för andra gången. Mats Erixon blev tvåa för andra året i rad och hans 1.38.44 var ny Sverige-bästa-tid.
Grete Waitz vann sin tionde raka seger på 15 km och kunde också glädja sig åt att maken och tränaren Jack satte personligt rekord på tremilen med 1.53.19.
Efter det regndrabbade loppet 1984 då informationen på adresslapparna på klädpåsarna försvann i blötan fick alla deltagare detta år ett styvt plastkort med startnummer, namn och adress. Plastkortet sattes fast på påsen med överdragskläderna med en läderrem vilket fungerade mycket bättre.
1986
Den afrikanska dominansen börjar
Tanzaniern Suleiman Nyambui blev 22:a man i Lidingöloppet året före då han sprang i spikskor och kom 1986 tillbaka och blev förste afrikan att vinna loppet. Detta i sol och tio grader och på en torr och löpvänliga banan blev det rekordtider över hela linjen på tremilen. Med 39 man under 1.45 och hela 405 löpare under två timmar slogs fjolårets toppbreddrekord.
Nyambui, som var OS-tvåa på 5000 m i Moskva-OS 1980, bodde och tränade på Lidingö hela sommaren och var väl förberedd när det var dags. Efter en lugn första mil gled han ikapp täten på den andra och ryckte ifrån siste kvarvarande konkurrent en kilometer från mål. 1.36.38 var nytt banrekord och även tvåan Allan Zachariasen från Danmark och trean Gelindo Bordin (EM-trea i maraton) gick under den gamla toppnoteringen. Bäste svensk var Pär Wallin från Spårvägen som med 1.38.06 såg till att det blev ”svenskt rekord” för andra året i följd.
Efter finsk dominans på 1970-talet och norsk på 1980-talet kom det från 1986 att till väldigt stor del handla om Afrika och framföralla Kenya på herrarnas tremil.
Grete Waitz hade tänkt springa tremilen som för första gången var officiell tävlingsklass men en skada gjorde att hon tappat träning och därför åter valde 15 km. Det slutade förstås med seger med en annan Grete som tvåa, landsmaninnan Kirkeberg. Eva Ernström blev bästa svenska på tredje plats där hennes 55.16 var dittills bästa svenska tiden. Tremilsvinnare blev Meeri Bodelid från Högbo på 2.08.29.
1987
Wästlund och Hellstadius skrällde
Efter elva raka segrar på 15 km blev det ingen tolfte för Grete Waitz eftersom hon skadat sig två månader tidigare. Men hon var ändå på plats i rollen som lagledare en grupp norska ungdomar i Lilla Lidingöloppet och kunde för första gången följa loppet från sidan.
Men det blev norsk seger ändå genom färska världsmästarinnan på 10 000 m, Ingrid Kristiansen, som efter fyra 2:a-platser äntligen fick vinna på Lidingö. 51.58 var mindre än minuten från Gretes banrekord men den stora sensationen var Malin Wästlund, 23-årig orienterare från IF Spexarna i Stockholm, som kom tvåa på 53.07. Med det underskred hon den tidigare bästa svenska tiden med över två minuter.
Tremilen fick för första gången på tio år en finsk vinnare i hinderlöparen Tommy Ekblom som i idealiskt väder med sol och 14 grader var loss med en nästan minuten. Efter sololöpning nådde han målet på 1.38.47, halvminuten före britten Kevin Foster. Precis som i damloppet var en orienterare bäste svensk och Mats Hellstadius tredjeplats på 1.38.56 var en ännu större sensation än Malin Wästlund. Hellstadius slutmil var något i hästväg då han passerade Mats Erixon som varit på repövning veckan före.
1988
Ny seger för Ekblom
Norrmannen Jarl Gaute Aase var på plats för att försöka bli den förste att vinna loppet tre gånger och var också länge med och krigade om segern. På sista milen var han loss med finländaren Tommy Ekblom men i en utförsbacke rann finländaren ifrån och vann till slut med nästan en halvminut på 1.37.26.
Därmed blev Ekblom loppets sjätte dubbelvinnare och den andre att vinna två år i rad. I snålblåsten och det tidvis strilande regnet gick Mats Erixon ut på sista milen som trea men fick ge sig för tanzaniern Nada Sahktai och blev fyra och bäste svensk på 1.38.41 – Lidingöloppspers med tre sekunder.
Grete Waitz kom tillbaka efter skadan året före och i vad som blev hennes sista start i Lidingöloppet. Segertiden 54.39 var exakt densamma som då hon vann första gången tolv år tidigare. Bästa svenska blev Midde Hamrin, Mölndal, som var tvåa på 54.48.
Efter nedläggning av Lidingöjoggen året före var det premiär för Lidingöstafetten vilket gav ett positivt utfall med 451 fullföljande lag med fyra löpare i varje där sträckorna var 10+4+4+4 km.
Totalt var 29.250 anmälda vilket var en ökning med tretusen jämfört med året före och alltså nytt rekord. Bland dessa märks 6155 deltagare i Lilla Lidingöloppet vilket är ett rekord som stod sig fortfarande 2013.
1989
Rekordfyllt 25-årsjubileum
Lidingöloppet firade 25 år med att för första gången passera 30.000 anmälda löpare alla klasser inräknade. Det ordnades löparseminarium och tipspromenad från Lidingövallen till Bosön där jubiléet ägde rum och bland underhållarna fanns Totte Wallin och Susanne Alfvengren.
En som tillbringat mycket tid på Bosön under året var den kenyanske världsmästaren i maraton, Douglas Wakiihuri som bodde där från april till oktober och därför kunde Lidingöterrängen riktigt bra. Han var då att betrakta som världens främste maratonlöpare och därmed den störste manlige stjärna som gästat loppet.
Wakiihuri var också i ypperlig form när det var dags för start och vid Grönsta efter 20 km hade han bara sällskap av Håkan Börjesson från Hagen. Men två kilometer senare tryckte han till och sololöpte in till nya banrekordet 1.36.10. Börjesson gjorde ett riktigt bra lopp och tog andraplatsen på 1.38.10 med vilket han var dryga halvminuten före Mats Erixon.
I det kvinnliga 15 km-loppet blev det för första gången brittisk seger genom Angela Tooby som med 54.49 var 25 sekunder före Malin Wästlund. Ett av alla deltagarrekord kom på just 15 km med 3624 fullföljande.
